Ni vet sådär en sketen måndag när man tänker att man måste ju göra nåt idag, så man tar med sina små liv till Sandbacka och Öppna förskolan där. Så mitt i allt sitter man på golvet i en ring med andra föräldrar och barn och sjunger Lilla snigel och Björnen sover. Det känns lika konstigt i mig varje gång. Jag är inte gjord för det, och kan inte låta bli att fundera på ifall ens barnen själva är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar