fyrtiofem minuter efter vilans tänkta början blir det tyst i flickornas rum och dörren öppnas inte mer. Efter ytterligare femton minuter vågar jag titta in och hoppas att knarret från golvet inte ska väcka någon.
Edith har somnat i sin säng och Astrid på golvet. Seger, ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar